Foderstat del 2 – näringsbehov

Testa dina kunskaper och gör ett foderquiz -> Foderquiz 1
Läs även Foderstat del 1 och Foderstat del 3

Hästens näringsbehov

I en komplett foderstat finns en balanserad mängd energi, protein, mineraler och vitaminer.

  • Energi anges i megajoule (MJ).

Energi är kroppens bränsle och är livsnödvändigt för att kroppen ska fungera, oavsett om hästen utför något arbete eller ej. Dock krävs mer energi för hästar som ska tränas. Energin är också extra viktig vid kyla, då det hjälper till att hålla värmen uppe. Vid kalla vinterdagar kan man alltså utfodra hästen mer för att den inte ska frysa. Även för hullet är energin nödvändig.

I tunntarmen tas lättsmälta energiämnen upp (socker och stärkelse) av enzymer. Denna energi är snabb och används till explosivt muskelarbete. Om energin inte används direkt, lagras den i musklerna, levern och fettvävnaden i form av glykogen. Det funkar som energireserv och utnyttjas när det behövs. Nästa steg är grovtarmen, där det är mikroorganismer (svampar och bakterier) som bearbetar fibrer och stärkelse till fettsyror. Energin omvandlas alltså så att hästen kan tillgodogöra sig den. Båda den snabba och upptagningen av energi i tunntarmen och omvandlingen i grovtarmen är viktiga. Det måste finnas en bra balans mellan dessa. Då den huvudsakliga energiupptagningen sker i grovtarmen, bör man inte ge tävlingshästen extra mycket snabb energi, då den viktiga balansen förstörs. Det kan leda till akut energibrist.

  • Protein i fodermedel anges som smältbart råprotein (smrp) vilket är det protein som hästen kan utnyttja. Proteinet är byggmaterialet som bygger upp kroppens vävnad, underhåller och förnyar celler.

Växande hästar eller dräktiga ston är i extra behov av protein för att bygga upp vävnaden, medan färdigvuxna hästar behöver ett betydligt mindre proteintillskott för att underhålla vävnaden. Den huvudsakliga proteinkällan är grovfodret. Om mängden protein där inte är tillräcklig kan man tillföra mer via kraftfoder, men då krävs det att man analyserat sitt hö så man vet hur mycket hästen ska ha.

Det är viktigt att hästen får i sig rätt sorts protein, då den annars kan få proteinbrist. Protein av låg kvalitet kan hästen inte tillgodogöra sig. Havre innehåller protein av medelgod kvalitet medan proteinet i majs har dålig kvalitet. Det är mycket viktigt att man ser över sitt foder och räknar på vad hästen får i sig, främst för dräktiga ston eller unghästar. Under dräktighetens sista 2 månader fördubblas fostrets vikt, vilket betyder att proteinbehovet ökar kraftigt!

För att hästen ska kunna bygga muskler är proteinet nödvändigt! Om hästen plötsligt börjar tappa muskler ska man, förutom att se över vilket arbete hästen gör, även se över foderstaten. Kanske är det för lite protein i grovfodret?

 

Vitaminer

Vitaminer är viktiga för de olika organens funktioner. Vitaminbrist ger alltid någon sorts sjukdomssymptom. Vitaminerna är uppdelade i fettlösliga (A, D, E och K) och vattenlösliga (C och B). Det är lättare för hästen att ta upp de fettlösliga vitaminerna om den samtidigt får i sig fett. Därför har kraftfodrets fetthalt stor betydelse.

Fettlösliga

  • Vitamin A har ett förstadium, betakarotin, som finns i t.ex. växande gräs och morötter. Betakarotinet omvandlas till A-vitamin. A-vitamin är nödvändigt för tillväxten och för att bygga upp benstrukturen. Det också bra för slemhinnornas funktion som skydd mot infektioner.
  • Vitamin D är nödvändigt för att hästen ska kunna ta upp kalcium och fosfor, vilket är viktigt för skelettet. Därför är detta vitamin extra viktigt under tillväxten. D-vitamin produceras av hudcellerna när hästen får solljus. Det finns också i soltorkat vallfoder. Vitamin E finns i spannmål, gröna växter och vegetabiliska oljor. Det fungerar som antioxidant och behövs för immunförsvaret och fertiliteten samt för att stabilisera A- vitamin.
  • Vitamin K behövs för blodets koagulering och det stärker skelettet. Framställs av mikroberna i tarmkanalen och normalt sett behövs inget tillskott av detta. Dock kan hästen få brist på K-vitamin vid antibiotikabehandling, då det hindrar tillväxten av de mikroorganismer som producerar vitaminet. Vid brist kan musklerna försvagas och blodtrycket kan bli för högt.

Vattenlösliga

  • Vitamin B delas in i B1, B2, B6 och B12.

–  B1 är bra för omvandlingen av socker till energi. Finns i spannmål, ärt- och baljväxter och bryggerijäst*. Brist kan leda till bl.a. trötthet och viktnedgång.

– B2 är bra för förbränningen av kolhydrater. Brist kan leda till ljuskänslighet och ökad risk för infektioner. Finns i bryggerijäst, baljväxter och bladväxter.

– B6 är viktig för hjärn- och nervfunktionerna. Är också bra vid omsättningen av aminosyror. Brist kan orsaka depression. Finns i bryggerijäst.

– B12 är viktig när röda blodkroppar bildas. Brist på detta kan därför orsaka dåliga blodvärden och kan också skada nervsystemet. Finns i alger och bryggerijäst.

B-vitamin är bra för ämnesomsättningen. Vid pälsfällningen ökar ämnesomsättningen och många hästägare ger därför hästen B-vitamintillskott. Det finns dock delade meningar huruvida detta hjälper hästen eller inte.

*Bryggerijäst är en restprodukt från tillverkning av öl. Det är ett mycket proteinrikt tillskottsfoder. Det är också mycket rikt på B-vitamin (förutom B12). Vid snabba foderbyten kan man vid behov ge bryggerijäst för att stabilisera tarmfloran.

  • Vitamin C producerar hästen själv och inget tillskott behöver ges. Vitaminet hjälper till att bilda antikroppar, som minskar risken för infektioner. Det är också bra för järnupptagning och sårläkning. Brist kan orsaka trötthet, dålig aptit och infektioner. Dock är det ovanligt med C-vitaminbrist hos hästar.

 

Mineraler

Mineraler är viktiga för de olika organens funktion. De delas upp i mikromineraler och makromineraler.

Makromineraler

  • Kalcium (Ca) – Bygger upp skelettet och är viktigt för muskelarbete. Den vuxna hästen har ca 1,5 kg Ca per 100 kg kroppsvikt. Större delen av detta finns i skelettet. Hästen förlorar Ca dagligen via träck och urin, ca 2 kg/100 kg och detta måste hästen få i sig på nytt i fodret. Hästar i arbete, digivning eller dräktighet behöver ännu lite mer.
  • Fosfor (P) – Detta är också viktigt för skelettets uppbyggnad och för energiomsättningen i cellerna. Hästen förlorar ca 1 kg P per 100 kg kroppsvikt genom träck och urin. Spannmål innehåller mycket fosfor.
  • Kvot Ca/P – kvoten Ca/P ska vara mellan 1,2-1,8. Den bör inte understiga 1,1. För låg kvot kan leda till kalciumbrist, oavsett om hästen får i sig lagom mängd kalcium. Detta beror på att för hög mängd fosfor tar ut kalcium. Om kvoten i stället blir för hög, kommer överskottet kalcium ut via urinen, vilket hästen inte alls tar skada av. Alltså, hellre en väldigt hög kvot Ca/P än för låg!

  • Magnesium (Mg) – ökar aktiviteten hos olika enzymer och är väldigt viktig för muskelarbetet. Hästen förlorar ca 0,6 g Mg per 100 kg kroppsvikt. När hästen svettas mycket förlorar den ännu mer. Hästar i arbete och även dräktiga ston behöver extra mycket Mg.
  • Natrium (Na) – är viktig för hästens vätskebalans. Hästen får i sig natrium via vanligt koksalt. Det finns inte tillräckligt med salt i våra fodermedel och hästen bör då ha fri tillgång på salt via en saltsten. När hästen svettas förlorar den extra mycket salt och för hästar som utför ett väldigt hårt arbete räcker inte saltstenen till. För dessa hästar krävs extra salt, t.ex. en liten skopa i varje kraftfodergiva. De som utför hårt arbete är trav-, galopp-, fälttävlans- och distanshästar. Natrium ”säger till” hästen att den är törstig. Vid brist kan hästen därför ha stor vätskebrist utan att veta om det.
  • Kalium – har också betydelse för vätskebalansen. Det reglerar också energi- och fosforomsättningen. Kalium finns inne i cellerna och hästen får i sig det främst genom betet eller vallfodret (grovfodret).

 

Mikromineraler

  • Järn (Fe) – ca 60 % av järnet i hästens kropp finns i hemoglobinet, i de röda blodkropparna. Om hästen drabbas av stora blödningar eller vid parasitangrepp kan hästen få järnbrist.
  • Koppar (Cu) – Hjälper till vid hemoglobinbildningen. Finns Cu mycket i grovfoder.
  • Mangan (Mn) – Är viktig för kolhydratomsättning, fettomsättning och vid broskbildning. Det finns mycket Mn i grovfoder och brist är inte vanligt.
  • Zink (Zn) – Är viktig för bildning av keratin, som är bra för hud, hår, hovar och slemhinnor.
  • Kobolt (Co) – Är viktigt för bildning av B-vitamin.
  • Jod (J) – Är viktig vid bildningen av sköldkörtelhormon. För mycket eller för lite jod kan leda till att ston får svaga eller t.o.m. dödfödda föl. Jod finns det gott om i tång och alger.
  • Selen (Se) – Skyddar cellerna. Selen stärker E-vitamin och tvärtom. Selen finns det gott om i mineralfoder eller färdigfoder (kraftfoderblandningar).