Månadens personlighet – juli

Månadens personlighet är Åsa Foglé! Ridlärare, bloggare och en riktig hästnörd! Åsa är rutinerad, ödmjuk och otroligt noggrann. Hos henne får hästarna den bästa omvårdnaden man kan tänka sig! Om du efter denna text vill veta mer om Åsa, besök hennes blogg: hasteriet.blogg.se.

    Åsa skriver:
    Jag började rida på ridskolan i Alingsås som 7-åring. Anledningen var att alla tjejer i min klass lekte häst och pratade om ridskolehästarna hela tiden och jag ville också vara med i det. Jag hade egentligen inget större intresse i själva hästarna från början. Jag hade ridit på Skansen, men det var det. Men någonting hände och sedan dess är jag fast och att vara hästtjej har blivit min identitet och livsstil. Jag är övertygad om att min ”uppväxt” på ridskolan har till stor del format hela min person och lärt mig om att ta ansvar, vara ödmjuk men envis och att om man vill någonting; ge aldrig upp!
    Under tonåren hängde jag kvar i stallet, men blandade det med att också vara med kompisar ute och på fritidsgården och umgicks även med vänner som inte hade hästanknytning. Jag hittade en slags balans i det, men hästarna och stallet gick alltid först och så har det varit sedan dess. Och många av mina stallkompisar är idag mina närmaste vänner.
    När jag var 16 år fick jag min första häst att ha på foder. Jag skulle senare köpa honom och få tolv år tillsammans med honom. Vi tränade på dressyr och hoppning, red ut, busade, tävlade lite, var osams, blev sams igen och var bästa vänner. Han lärde mig så otroligt mycket. Han var även senare med mig på ridlärarutbildningen på Biologiska Yrkeshögskolan i Skara. Dock blev jag tvungen att låta honom galoppera vidare till de evigt gröna ängarna efter utbildningen. Han började bli gammal och visade sig ha artros i båda hovlederna fram och hade ont av det. Trots flera behandlingar blev han tyvärr aldrig bra igen.
    Med mig från Skara fick jag dock med mig en treåring jag köpt av en uppfödare som jag hade haft den gamla hästen inackorderad hos. Jag hade även haft ”lillen” som projekthäst i skolan och börjat hantera honom redan som tvååring. Jag var även med och visade honom på treårstest och efter det köpte jag honom. Och vänligare och mer sympatisk häst får man leta efter. Han är idag 9 år och vi är kvalade till msvB i dressyr. Målet på sikt är svår klass. Jag har även ett tioårigt sto som jag köpte för ett par år sedan som också tränas och tävlas i dressyr. Hon har dock lite skadehistorik bakom sig så jag har valt att ta det väldigt lugnt och försiktigt med henne. Hon ska ut i MsvC till hösten är det tänkt, men jag siktar på svår klass med henne också
    2011 var jag färdigutbildad och diplomerad svensk Ridlärare level II. Jag gick även en vidare utbildning i dressyr via BYS för undervisning mot msv klass och att få hjälpa elever att utvecklas är så himla roligt. Jag älskar att se dem få de där aha-upplevelserna som jag själv fått och fortfarande får när jag tränar. Och det är det som är charmen med ridsport och ridkonst; man blir aldrig fullärd och ju mer man lär sig desto mer inser man att det finns att lära. Och att alla hästar är olika individer och att det finns ”flera vägar till Rom”. Dock är det viktigaste för mig att hästen är alltid utan skuld. Alltid. Är det något som inte blir som man vill eller har tänkt är det en själv man går till först. Var jag otydlig? Gav jag dubbla signaler? Sitter jag snett?
    Idag jobbar jag på Borås Ridhus en kväll i veckan och har fyra grupper på olika nivå, allt från nybörjare till specialgrupp och det är verkligen roligt. Jag jobbar även i min egna verksamhet där jag har både elever och hästar i utbildning och eller till försäljning. Jag hyr in mig på en anläggning fem minuter hemifrån, vilket är perfekt.
    Hästar och utbildning är något jag vill fortsätta med resten av mitt yrkesliv på ett eller annat sätt. Det är ett speciellt sätt att leva på (fråga min sambo, haha) men det är så jag vill leva, i alla fall just nu.
    Ibland slår tanken mig: Om jag inte hade jobbat och levt med hästar, vad hade jag gjort då? Jag hade nog nördat in lika mycket, fast på musik. Det är ett stort intresse jag har och jag lyssnar mycket, sjunger ofta och spelar ibland. När jag var yngre tog jag pianolektioner och gjorde ibland uppträdanden i skolan, vid julspel och liknande. Jag sjöng i kör på högstadiet och hängde mycket uppe i musikrummen på skolan. Jag och min syster har även sjungit och spelat både på bröllop och begravning. Musiken ger mig möjlighet att uttrycka känslor, båda bra och dåliga. Vem har till exempel inte varit hjärtekrossad och gråtit till ”Love hurts”, hoppat, dansat och varit lycklig till ”Kom igen, Lena” eller uttryckt sin ilska i tonåren mot sina föräldrar genom att dra på den hårdaste rocken man hade på högsta volym? Jag har det i alla fall, haha!
    1. Annat jag gillar är tacos och Ahlgrens bilar, quiz och sällskapsspel, tv-serier och deckare. Har jag inget att göra, vilket iofs händer sällan, gillar jag även att skriva och bloggar om min ridning och mitt hästliv på

hasteriet.blogg.se

    .