Månadens personlighet Maj

Månadens personlighet är Maria Sånesson, som under hela livet haft hästarna i sin vardag! Hon har ett driv och en passion som aldrig verkar slockna och har länge haft hästarna även i yrkeslivet, på flera olika sätt. Numera är det inom Skånes Ridsportförbund…  Läs intervjun!

Yrke: Distriktschef, Skånes Ridsportförbund
Utbildning: Ridlärare Level 2, samt några kurser och lite poäng i sociologi och psykologi på Lunds Universitet
Bor: På ”hästgård” I Lilla Beddinge, på Skånska Sydkusten mellan Ystad och Trelleborg, bara några kilometer till Smygehuk.


Maria med ponnyn Queens Black Currant på 4-års test, Bollerup

Berätta om din hästbakgrund! När väcktes intresset för hästarna?
Jag hade det nog i blodet. Har hört från någon att det tar tre generationer att bli en ”riktig” hästmänniska. Min mormor älskade hästar, hon var en självständig kvinna född på Öland som hade litet jordbruk med häst som ung. Jag hade förmånen att få ha mormor nära mig under hela min uppväxt. Från det jag kunde prata så var det bara häst. Mamma har berättat att jag satt i mormors knä bak i bilen, och när vi körde förbi någon häst skrek jag i högan sky, ville klappa! Började tjata om egen häst så fort jag kunde prata rent, och fick första ponnyn när jag var 11 år.

Vad var det som lockade med att ha hästen som yrke?
Enkelt, älskar hästar och vill vara nära dem så mycket som möjligt. Under slutet av 80-talet och hela 90-talet drev jag ridskola i Gislaved-Anderstorp, under de åren så tävlade jag också mycket i hoppning. Då jobbade jag praktiskt med hästar 24/7 i nästan 15 år, men sedan 2003 har jag förmånen att arbeta på distrikt inom förbundets ramar, och jobbar ”teoretiskt” med häst hela dagarna.


Maria med kollegor från Skånekansliet, Charlotte Palmstierna och Veronica Åkerström. Ponnyn heter Paul

Vad består ditt nuvarande arbete mest av? Hur kan en vanlig dag på jobbet se ut?
Körning till kansliet i Flyinge, en resa som tar nästan en timme, börjar 8.00 med att svara på alla mail, oftast tävlingsfrågor eller problem/frågeställningar på föreningsnivå. Därefter godkänner jag propositioner till kommande tävlingar på TDB. Sedan har vi oftast ett ”personalmöte” med mina tre kollegor, där går vi igenom dagens och veckornas planering framåt.

Sedan är det alltid lite telefonarbete, personer inom organisationen som skall ge sin syn på olika frågor, eller samtal till externa aktörer exempelvis myndigheter i något hästärende som rör någon av våra 112 ridklubbar i Skåne. Planeringsarbete inför kommande aktiviteter, exempelvis talangutveckling, kurser, evenemang brukar ta upp en del av min tid. Under eftermiddagen eller kvällen kan det vara något klubbesök på agendan, eller något organisationsmöte inplanerat, exempelvis Tävlingssektion eller Styrelsemöte.

Sedan sköter jag distriktets ekonomi, betalar räkningar och kontrollerar mot budget, och har hand om personalfrågor i stort. Så det kan bli mycket långa dagar, och ganska mycket helgarbete, det gäller att försöka få in lite ledighet också så det blir balans i livet.


Maria med hästen Chippen (såld som lektionshäst till Kalmarbygdens FRK 2016) 

Du har haft lite olika yrken inom ridsporten; vilket har du trivts bäst med?
Var sak har sin tid, när jag jobbade som ridlärare och tävlings- och träningsred aktivt själv, då var det roligast. Men kroppen säger ifrån och det var fysiskt oerhört tungt att både driva ridskola och rida aktivt, så idag är mitt jobb jag har nu det absolut bästa. Att få jobba med hästar och ridsport på en annan nivå och mer med ”huvudet” än med kroppen. Perfekt när du kommit över 50-strecket.

Håller du fortfarande på med hästar på din fritid eller är det numera endast på jobbet?
Mycket på fritiden, mina döttrar och make är också frälsta så vi har några hopphästar och en fölmärr på gården. Jag rider bara för egen njutnings skull idag, när jag har tid och lust och gärna med lite musik i mobilen samtidigt. Förtydligande, alltså inte lurar i öronen för det är en säkerhetsrisk, men gärna mobilen i bröstfickan och Guldkanalen med lite 80-talsmusik på, det ger en ny dimension till ridningen. Men jag tränar faktiskt också  ”på riktigt” en gång i veckan. Då hoppar jag (bara låga hinder!) för Magdalena Regårdh på min hemmaklubb Sydslättens RF, och gör det tillsammans med kompisar. Så det är en social grej för mig först och främst.

Sedan har vi ju de berömda seniorcuperna här nere i Skåne så de sista tre höstterminerna har varit fyllda av lagtävling på lägre nivå. Då rider vi både kur till LB:1 och hoppar banor på max 80 cm i fyrmannalag.  Cupen är bara öppen för 40+are, dvs du måste fyllt 40 år för att få vara med. Vansinnigt roligt!

Förutom det så är jag hoppdomare och överdomare i både hoppning och dressyr, så det blir en 5-10 helger per år som jag är ute och verkar på tävlingsbanorna i den rollen.


Hopplaget i seniorcupen, här placerade 1a omgången på Malmö RK förra hösten

Vad skulle du säga är det viktigaste arbetet hos er på förbundet?
Det är klubbservicen på alla olika sätt. Vi (Skånes Ridsportförbund) finns bara till för våra medlemmars skull. En ridklubb idag har 4 olika verksamhetsområden, Tävling, Ungdomsverksamhet, Utbildning och Föreningsverksamhet.  

Distriktet skall på alla sätt stötta och underlätta klubbarna i deras verksamheter, det är därför vi finns till. Vidare skall vi driva utvecklingsarbete som förbättrar kvalitén för våra klubbar och deras hästar i framtiden, känna av trender i samhället och hänga på där vi måste.

Du har själv tävlat mycket – någon tävling du minns lite extra mycket?
När jag var aktiv själv på 90-talet så är väl ett av de ”värsta ” minnena när jag red fel väg på sista linjen i en 140-klass hemma på GARK.  Jag var felfri och hade bara en linje kvar och vände upp BAKLÄNGES på en kombination som jag redan hoppat en gång åt rätt håll, hoppade in på en trippeln från fel håll och fick vända ifrån inne i kombinationen. Min dåvarande häst Boychen var underbar, hon backade aldrig, men vilket klantarsel till pilot hon hade på ryggen!

Men nu närmast i tiden ligger alla seniorcupsrundor som vi gjort ihop i lagen sista åren, massor av roliga minnen. Vi var endast 4 fel, eller 4 sek från en Londonresa i hoppfinalen i Lund i november, förra året.  Då kom vi kärringar från Sydslättens RF,  ” The Kamikazes” kallade vi oss, 2a totalt av 17 lag och missade precis resan som var första priset.


Maria och Chippen efter vinst i en klass i Tomelilla för några år sedan.

Förutom hästarna, några andra intressen?
Växtodling, framförallt grönsaker och nyttoväxter som jag pysslar med i mitt nybyggda växthus. Jag upplever det väldigt avkopplande att fixa och dona med det. Vidare så har jag förmånen att ha hand om en liten Mula på vår gård, ”Skånes Mulle Meck”. En tuffing på snart 2 år som påminner mer om en hund än en häst, och som bor på gården. Han är en buse av en helt annan kaliber än en häst och det skall bli en utmaning och se om vi kan utbilda honom att dra lite vagn eller göra något annat nyttigt i sitt liv.