Månadens personlighet – november

Månadens personlighet är Johanna Näshammar Fransson!

Johanna är dressyrdomare, överdomare, tränare och ridlärare. Hon brinner verkligen för ridkonsten, som hon också ständigt jobbar med att utveckla. Det viktigaste för Johanna är hästens välmående, något som alltid genomsyrar hennes arbete!

Utbildning: Ridinstruktör 2 år på  Strömsholm
Nuvarande sysselsättning: Studerar till sjuksköterska, dömer dressyr tävlingar upp till MsvC, Tränar ryttrekipage.
Bor: Varnum, Ulricehamns kommun

För dig, som för många av oss, är hästar en stor del av livet. Hur började allt? Vad var det som väckte ditt intresse?
Alltid älskat hästar. Min äldre syster började på ridskola och jag hängde på.

Vad var det som fick dig att vilja satsa på hästen även i yrkeslivet?
Var aktiv i ungdomssektionen från 12 års ålder, hängde alltid i stallet och ryktade min sköthäst på ridskolan. När ridskolechefen frågade om jag ville hjälpa till med hans hästar var det nog kört redan där. Gick ridinstruktörsgymnasiet på Strömsholm när det fortfarande fanns.

Vilket är det roligaste hästjobbet du har haft?
Mest lärorikt var mitt år som dressyrelev hos Göran Liljestam men roligast var nog jobbet som dressyrelev och groom hos Holmberg & Wadeborn dressage i Los Angeles.

Vad innebär det att vara dressyrelev? Vad fick du göra?
Jag tog hand om hästarna. Hos Göran gjorde jag iordning och värmde upp hästarna och tog hand om dem efteråt, tränade på egen häst 4 dagar i veckan. I USA samma sak, de kunde rida upp till 12 hästar varje dag. Vi gjorde även iordning kundernas hästar. Jag fick efterhand ta över undervisningen av några klienter. Enkelt sagt var jag elev/hästskötare.

Du är både dressyrdomare, tränare och ridlärare. Vad skulle du säga är fördelen med att vara verksam inom alla dessa tre yrkesområden?
Har förmånen att få se MYCKET ridning. Som domare ser jag mellan 1000-1200 ekipage varje år. Det blir tydligt vad som behöver tränas mer på. Det ger en fördjupad förståelse för ridkonsten.

Vad är den största utmaningen med att vara domare och överdomare?
I en klass med 40 ekipage (ca 5 timmar), är det en utmaning att hålla fokus hela vägen. Det är snabba beslut som ska tas. Räknade ut en gång att jag har i genomsnitt 10-12 sekunder på mig för varje rörelse i ett dressyrprogram att ge poäng och formulera ett omdöme.

Som överdomare kan det ibland vara tufft när man får utskällning för tillsägelser man gjort utifrån TR. Säkerheten och hästens väl måste ALLTID sättas först.

Många har den uppfattningen att ridsporten är ganska konservativ. För att bara nämna ett exempel så kan språkbruket på en ridlektion uppfattas militäriskt och gammaldags. Samtidigt tycker jag att det på många sätt också utvecklas och går framåt.
En ganska bred fråga; vad är din uppfattning som yrkesverksam? Är det stor skillnad på att jobba med hästar och ridning idag, om du ska jämföra med när du först började utbilda dig och jobba? Och är det mycket som är sig likt?
Mycket är sig likt. Grunden i hantering och ridning har egentligen inte ändrats så mycket. Vår ridning har kanske tyvärr inte utvecklats i den takt som hästarna har förändrats. Men jag tycker mig se en utveckling i mer ödmjuk riktning.

Jag själv låter nog ganska militärisk och avskalad i mitt språk när jag undervisar, framför allt i en grupp. Men det är för att instruktionerna ska gå fram bättre.

Har tack vare alla de ekipage jag studerat under åren som domare förändrat mitt sätt att undervisa.
Min önskan är att få se mer glädje och harmoni i all ridning. Vi människor måste bli bättre på att kommunicera med våra hästar och mer ödmjuka. Det är ALDRIG hästens fel när det inte gör det du vill. Reflektera mer över dig själv som ryttare.

Förutom hästar, vad har du för andra intressen?
Har två hundar som jag är ute i skogen mycket med.
ÄLSKAR film, har säkert en 6-700 filmer hemma. Gillar att pussla, minst 1000-bitars.
Bor i hus och är gärna i trädgården med hundarna.