Dressyrryttartest

Dressyrryttartest

Vad är det?

En utbildande tävlingsform där domaren fokuserar på ryttarens sits och inverkan, till skillnad från den traditionella bedömningen som lägger mycket vikt vid hästens kvaliteter, som t.ex. gångarter. Det kommer från Tyskland, där det används t. ex. vid uttagningar av ponny- och ungdomslag.

Varför finns det?

Det bidrar bättre ridning, med en god sits och inverkan på hästen och det medverkar till en gemensam undervisningsmodell och grundsyn på svensk ridning. Grundtanken är att endast en god sits gör att ryttaren kan inverka på hästen på rätt sätt. Om ryttarna strävar efter en bättre sits kommer standarden på den svenska dressyrsporten höjas.

Hur går det till?

Det finns särskilda program endast för dressyrryttartest:
Inledande – I:1 och I:2
Lätt – L:1 och L:2,
Medelsvår – M:1 och M:2.

Se programmen här: http://www3.ridsport.se/Tavling/Dressyr/Dressyrryttartest/Program-och-protokoll/

Dressyrryttartest kan sedan 2011 också användas med vanliga dressyrprogram. Då bestämmer tävlingsarrangören vilket program som ska användas. Protokollet som används till dressyrryttartest har tio bedömningsgrupper och ser drt2likadant ut oavsett vilket program man rider. Maxpoängen på varje grupp är 10 och för hela ritten är 100. Poängen man får blir även själva procenten. Om ryttaren får 60 poäng, blir det då 60%

2011 infördes att det i division II och III skulle användas som bedömning i förklassen, då med ett vanligt dressyrprogram.

Domaren måste ha gått en särskild kurs för att få döma den här sortens klass, samt ha behörighet för svårhetsgraden.

Det har visat sig att ryttare i t. ex. Tyskland och Storbritannien har en stadigare, mer avspänd och korrekt sits än svenska ryttare, oavsett om det är juniorer, young rider eller seniorer. Detta kanske mycket p.g.a. det flitiga användandet av dressyrryttartesten!

Läs mer om ryttarens sits här

drt1

Hästens utrustning

  • Vid lokal eller regional tävling gäller samma bestämmelser som i TR II.
  • Vid klubbtävling kan arrangören tillåta lätt spänd ”enkel inspänningstygel”, men det måste framgå av propositionen om det får användas. Inspänningstygeln ska inte påverka bedömningen av ryttarens inverkan.

Ryttarens utrustning

  • Vid lokal eller regional tävling gäller samma bestämmelser som i TR II (ryttarens klädsel och sporrar). Vid klubbtävling behöver inte tävlingskavaj användas.
  • Spö ska användas, max 100 cm långt på ponny, 120 cm på häst (enligt TR II). Ryttarens förmåga att använda spöet på rätt sätt bedöms. Ryttaren behöver inte byta spöhand vid varvbyte.
  • Vid hälsning ska spö och tygel hållas i samma hand.

TR II= tävlingsreglemente för dressyr
Gå till TR II här: http://www3.ridsport.se/ImageVaultFiles/id_22175/cf_559/TR%20II_2012_korr-Sista.PDF

Bedömningsgrunder

Ryttarens sits och inverkan på hästen bedöms, inte hästen i sig. Hästens form och utförandet av rörelserna bedöms visserligen också, men som ett resultat av ryttarens sits och hjälpgivning. Till skillnad från vanlig bedömning spelar inte hästens gångarter och kvalitéer någon roll. Däremot får hjälperna en bättre effekt på en välskolad häst. Utbildningsskalans olika faser bedöms, enligt kraven för varje program.

Läs mer om utbildningsskalan här

Vid felridning avbryter domaren programmet, precis som vid vanlig dressyrtävling. 1:a felridningen ger 0,2 poäng avdrag, 2:a ger 0,4 poäng, 3:e ger uteslutning.

Det vanliga felet att ryttaren inverkar för mycket med handen och glömmer bort vikt och skänkel, motverkas starkt i domarens bedömning.

Domaren skall alltid påpeka om något är bra, t. ex. ”väl placerad mellandel” men ska även nämna det som behöver förbättras.

Ryttartest

Vid ryttartest kan en ryttare longeras eller så kan 2-4 ryttare rida ett program, i avdelningsridning. Programläsare används då alltid, för att det ska bli rättvist mot tätryttaren. Även om man rider i grupp, bedöms var ryttare för sig. Denna form är vanligare på ridskola, där ryttarna är mer vana vid att rida i grupp.