Utbildningsskalan

Utbildningsskalan

Utbildningsskalan är sex viktiga steg i utbildningen av häst och ryttare, man kan kalla det för ridningens byggstenar. Dessa byggstenar kommer i en bestämd ordning och är beroende av varandra.

Utbildningsskalan härstammar från Tyskland och ska vara en vägledningen i ridutbildningen.

När alla stegen har uppfyllts, uppnår man genomsläpplighet (ridbarhet). Hästen är då lydig, svarar korrekt på ryttarens hjälper och är helt fri från spänningar

Steg 1-3 ingår i den grundläggande fasen
Steg 2-5 ingår i utvecklingen av påskjutet
Steg 4-6 ingår i utvecklingen av bärigheten

1. Takt
Renheten och regelbundenheten i hästens rörelser. Rör sig hästen inte taktmässigt, kan den inte heller vara i balans. Takt är lika med antal steg per minut.

 2. Lösgjordhet
Hästen måste vara såväl psykiskt som fysiskt avspänd innan man kräver att den ska prestera på topp. Det är individuellt hur lång tid det tar för en häst att bli lösgjord, men det är viktigt att man ger hästen den tid den behöver, annars får man motsatt effekt och skapar spänningar i stället för att ta bort dem. 20 minuter är den kortaste tid du bör ge din häst att värma upp.

Framför allt på morgonen då hästen har stått i boxen hela natten, kan det ta lite extra tid för den att bli uppvärmd. Det beror på att blodcirkulationen i arbetsmuskulaturen inte kommit igång än.

Läs mer om lösgjordhet och se filmen

3. Kontakt/stöd
Kontakten mellan ryttarens hand och hästens mun ska vara stadig men elastisk. Tänk att tygeln ska vara som ett gummiband; inte glappa men heller inte vara för fast. Man säger att hästen ska ta stöd på bettet, man ska helt enkelt ”känna” hästens mun i handen. Det är viktigt att ryttaren inte själv tar ett stöd genom att hålla hårdare i tygeln, utan ryttaren måste erbjuda ett stöd genom att hålla en jämn kontakt till hästens mun och att med skänkeln driva hästen fram till handen. Det är viktigt att ha en korrekt handställning och inte spänna armarna.

Man ska tänka sig att det ska gå en rak linje från hästens mun till ryttarens armbåge. Då är tygeln sträckt och ryttarens handställning är korrekt.

4. Schvung
När bakbenens påskjutande kraft också blir uppbärande, rör sig hästen med schvung. Hästen får i traven och galoppen ett större svävmoment, vilket gör att gången blir luftigare och mer spänstig. Eftersom skritten inte har något svävmoment, kan hästen inte skritta med schvung.

5. Rakriktning
När hästen arbetar lika med båda kroppshalvorna.

En snedhet hos en häst kan vara medfödd eller inlärd. Alla hästar har en mer eller mindre stark och svag sida. Detta kan dock förstärkas genom felaktig ridning. Den svaga sidan är den sida där hästen inte tar lika mycket stöd på bettet. Det är även den sidans bakben som hästen inte vill sätta under sig. Om man t. ex. rider en högersvag häst i höger varv, sätter då hästen höger bakben till höger om sig. Den starka sidan är den sida där hästen upplevs starkare i bettet. Hästen upplevs svårare att ställa i det starka varvet och den sätter gärna ut bogen åt det hållet. T. ex. den vänsterstarka hästen sätter ut vänsterbogen åt vänster.

Rakriktande arbete går ut på att stärka den svaga sidan och få hästen att gå fram till bettet på den sidan, inteförsöka lösgöra den starka sidan för det ger motsatt effekt.

6. Samling
Samling går inte att uppnå utan de fem föregående stegen.

När hästen är samlad, bär den upp mer vikt på bakbenen. Bakbenen vinklas och därmed sänks bakdelen. Man får då intrycket av att hästen går i uppförsbacke. Man säger att bakbenen sätts längre in under hästen, vilket egentligen inte stämmer, men det kan se ut så eftersom böjningen i bakdelens leder ökar.