Den lätta sitsen

I den lätta sitsen avlastas hästens rygg genom att ryttaren lägger mer vikt i stigbyglarna och lättar något från sadeln. Man ska kunna dra en lodrät linje mellan ryttarens axel, knä och tå.

 

Underskänkeln måste vara stadig i den lätta sitsen, för att ryttaren ska behålla sin balans. Här är trampet i stigbygeln viktigt, men fotlederna och knäna måste samtidigt vara elastiska och inte ”låsta”. Skänkeln kommer då att bli stel och spänd vilket gör att ryttaren inte kan vara följsam och smidig. Man måste i den lätta sitsen kunna växla graden av avlastning, vilket kräver att ryttaren är smidig och kan göra detta utan att störa hästen.

Om man ökar tempot, måste ryttaren följa med mera framåt och ge mer eftergift. I minskning av tempot tar ryttaren i stället tillbaka överkroppen något.

Blicken ska hela tiden hållas framåt, för att balansen ska behållas och i hoppningen för att kunna planera vägen till hindret. Hur ryttaren håller huvudet påverkar balansen och vikten mer än man tror. Om blicken riktas neråt, följer huvudet med ner och ryttaren ramlar framåt.

I själva språnget ska överkroppen och handen följa med hästen framåt lagom mycket. Det är viktigt att följa hästen i språnget, utan att kasta sig före för då rubbas balansen. Man ska heller inte hamna efter hästen i språnget, då det kommer störa eller rent av hindra hästen och rycka den i munnen. För att följa hästen i språnget krävs att knäna och fotlederna är elastiska, att blicken är riktad framåt och att handen och överkroppen följer med hästen framåt och sedan rätas upp efter hindret. Vikten förläggs då rätt under hela språnget och både häst och ryttare kan behålla balansen.

För att träna upp smidigheten och styrkan i skänklarna kan man göra olika övningar där man växlar sitsar, t.ex. rida lätt i 3-takt. Se film!


I filmen nedan visas ett annat sätt att träna balansen, nämligen sitsträning på lina. Man måste här ha en medhjälpare som longerar hästen.