Travbommar del 2

I Travbommar del 1 kan ni läsa om travbommar på rakt spår. 

Nu ska vi gå igenom en övning med travbommar på böjt spår. Vad är det bra för och vad ska man tänka på?

Att rida över bommar på böjt spår är precis som vid rakt spår nyttigt för inramningen av hästen. Det blir tydligt om man avviker från den tänkta vägen eller om man faktiskt rider över mitten av bommarna under hela serien. Ju fler bommar desto svårare, men det gör däremot större nytta att rida över fler bommar.

När bommarna ligger på böjt spår ska man inte bara hålla sig på rätt väg utan även rida hästen böjd och ställd. Det är ganska lätt att hästen faller utåt/inåt och att den antingen blir för lite formad eller tvärtom förböjd i halsen. Eftersom bommarna ligger snett, blir det väldigt tydligt på hästens steglängd om man avviker från den tänkta vägen. Om hästen faller utåt kommer den antingen ta i med större steg eller också ta två steg mellan bommarna, eftersom att avståndet blir för långt, och om den tvärtom faller inåt kommer den att behöva korta sig jättemycket för att klara bommarna utan att slå i eller snubbla. Det vanligaste är att man börjar bra i mitten på första och andra bommen och sedan flyter utåt eller inåt mer och mer på resterande bommar.

Se film!

Hur ska man göra då?
Precis som över bommar på rakt spår, ska man ha hästen mellan sina hjälper – blicken och sitsen är påväg dit ryttaren har tänkt rida, två tyglar och två skänklar samverkar med varandra. Varje hjälp har en viktig uppgift och ingen får glömmas bort! Sen gäller det att känna av om det är någon av hjälperna som behöver vara något starkare, beroende på hur hästen svarar på dem. Ibland kanske man behöver ha mer innerskänkel för att forma hästen och hindra att den faller in, t.ex.

Glömmer man ytterhjälperna eller att faktiskt vända dit man ska, faller hästen ut och kanske t.o.m. springer vid sidan av bommarna på yttersidan. Om man bara vänder men glömmer hålla emot med innerskänkeln, blir hästen inte tillräckligt böjd och den kommer dessutom falla inåt.

Se bild! Den gröna linjen är korrekt och följer mitten. Om hästen följer den gula linjen, kommer den falla inåt på slutet där det är kortare avstånd mellan bommarna. Där behövs mer innerskänkel. Om hästen följer den röda linjen, faller den istället utåt på slutet där det är längre avstånd mellan bommarna. Mer ytterhjälper samt vändande hjälper behövs. Om ryttaren får hästen att gå på gula eller röda linjen, går vägen, takten och böjningen förlorad och övningen har förlorat sitt syfte.

Det här är, likt övningen på rakt spår, väldigt avslöjande. På en volt syns det inte lika tydligt om hästen faller utanför ramen eller inte. Därför kan man lura ett otränat öga, och ryttaren kanske tycker sig rida på en rund och fin volt men så kanske inte är fallet och det märker man väldigt tydligt när man har ett gäng bommar att rida över. Framför allt när en ryttare har lärt sig att inverka till böjning och ställning så är det vanligt att det blir för mycket och att ytterhjälperna glöms av. Hästen blir förböjd i halsen när den inte ramas in med yttertygeln, men däremot inte böjd i kroppen när den viktiga ytterskänkeln inte ramar in bakdelen.

Nu har vi fokuserat mest på vägen och formen. Vad gäller tempot, vill man få hästen att ta i lagom mycket, utan att sätta den i någon knipa. Den ska ha rätt förutsättningar att klara bomserien utan att snubbla, genom att man stöttar med skänkeln hela vägen. Man ska däremot inte driva för mycket så att tempot blir för högt, eftersom man då istället gör det lite för lätt och bommarna blir varken speciellt stärkande eller gymnastiserande.

Läs mer om ridning på böjt spår